kristallregn

Gaah, har haft sån hemlängtan de senaste dagarna så jag blir knäpp. Det värsta är att man inte kan sluta tänka på det. Men som tur är har jag goda vänner här, är man med de som glömmer man (äntligen) bort det för ett tag!
Annars är allt faktiskt väldigt bra, (snacka om att känslorna åker berg&dalbana), det rullar på som vanligt. Och jag är förstås väldigt glad över att vara här, Chicago är en jättehärlig stad och med härliga vänner så känns det trots allt bra.

Idag har det inte hänt så mycket, var på Starbucks ikväll och kurerade mig mot hemlängtan. Trevligt, trevligt! Imorse när jag skulle städa tjejernas rum så förberedde jag mig på ett bombnedslag, det är alltid stökigast på måndagarna eftersom ingen har städat under helgen. Men det var långt värre än jag trodde :-O Fast jag har börjat lära mig städa ganska fort så efter drygt en timme såg det någorlunda bra ut igen. Fast jag hoppas att de ska flytta in i sina "egna" rum nån gång under året, just nu delar de rum, känns som att det blir lite lättare att hålla ordning då och att be de städa själv, fast vad vet jag.

Det blev kanske lite rörigt idag, men hur jag skriver beskriver nog rätt bra hur det känns, alltså lite rörigt just nu.
Saknar er därhemma såå mycket!!
Kramar Ida

Lisas sista kväll i Chicago, det är kvällar som denna som gör att man verkligen
trivs!

Le, så ler världen mot dig. Är det inte så man säger? Det är ju värt ett försök
i alla fall.